Galet

Skulle köpa de sista julklapparna igår. Visste precis vad jag skulle ha. För att undvika den värsta trängseln åkte jag först kl 19.00 till Kista Galleria (öppet till 21 alla dagar:). Döm om min förvåning. Kö in i P-garaget. Kö inne i garaget. Tog evigheter att sakta köa runt, runt för att hitta en P-plats. Sen MASSOR av folk i gallerian. Totalt Galet. Alla handlar som idioter - så även jag. För att döva Mammon-ångesten måste jag få berätta att jag även har köpt julklappar på unicef.se, yllefiltar, blyertspennor och mässlingsvaccin till tredje värden:)
Well, jag hittade mina julklappar och inom 1,5 timme var jag på väg hem igen, flydde ut från ringlande kassaköer och trängsel med överfyllda kassar. Ingen kö hem som tur var.

Idag jobbar jag hemma på halvfart och undrar hur julen ska bli. Pappa ligger hemma i feber. Johans Jacob har haft vattkoppor och de bara väntar på att även Filip ska få det vilken dag som helst. Själva är vi småförkylda och blir det värre kan vi inte besöka Hudik - Sara har så dåligt immunförsvar när hon går på cellgifter. Men det är ett par dagar kvar. Alla kanske blir friska. Allt kanske blir som planerat. Om inte blir det bra i alla fall. Vi har vinden full av julklappar och skinka, sill och julgodis i kylen. Livet är rätt gott att leva i alla fall. Puss.

Julefrid??

Finns julefriden? Jag tror att julefrid är något man själv får se till att ta sig. Rensa bort allt annat, krypa in i boet och gömma sig med sina kära och kanske, hitta lite frid. Det är mitt mål fr o m ikväll. Börja skapa julefrid.



Efter 2 kvällars julbord med många trevliga kollegor är jag mätt på utsökt mat, på socialt umgänge i större grupp och på överförfriskade kollegor. Trevligt men... nu räcker det på ett bra tag. Nu vill jag bara hem och mysa. Ikväll klär vi granen. I morgon myser vi med Jenny och Svempa. Kanske någon julmarknad tillsammans. Sen blir det småfix med paket och julgodis men inget stort. Enda orosmolnet är skylten som satt på dagis i morse "Vinterkräksjukan går".... Gode Gud låt den inte hitta hem till oss i jul. Amen.

Lucia

Lucia på dagis är verkligen det mysigaste som finns. Ett gäng storögda 2-3-åringar i lussekläder som mest lyssnar när fröknar och föräldrar sjunger alla luciasånger. Många skulle sitta i mammas knä men inte våran tjej inte. Hon satt framme bland fröknarna med tärnljuset i munnen och luciakronan på sned. Helt stilla. Så nöjd. När vi vinkade lite diskret ibland sken hon upp. Sen var det fika och kalabalik som vanligt. Mormödrar och farfäder trängdes med föräldrar och fröknar. Barnen for runt runt. Men våran tjej gick direkt till sin egen plats vid matbordet och fikade fint:) En stund i alla fall. Sen var det dags att springa och hoppa innan hon ville åka hem. Mysigt var det.

På kvällen var Pappan på julbord och Mamman och Freja skulle baka julgodis, marsipan med smält choklad. Förkläden och julmusik var på. Stämningen var hög. Freja fick en egen bit att baka med. Hon gjorde faktiskt en lite stjärna med sina små kakmått. Sen var biten slut. Uppäten. "Jättegott Mamma, mela massipan Mamma, mela". Och där var friden slut. Så fort hon fick lite mer marsipan åt hon upp den och skrek efter ännu mer. Att leda in leken på Paydoo lera var lönlöst. Fick muta med film för att inte hela ungen skulle spricka av all marsipan och för att själv lyckas göra några bitar till jul.

Hjälp!

Är så trött på att vara hungrig. Var det så här sist jag var gravid?? Kämpar konstant mot suget efter choklad, mackor med prickig korv, gröna gelégrodor, juice, you name it... Fram till 15.00 går det fint, sen är det utförsbacke. Trycker i mig clementiner för att dämpa. Några bra tips på vad man kan göra åt eländet? Om inte kommer jag att svälla över alla bredder inom kort. Hjälp!

Värdet av egen tid.

Igår var det bara jag och Frejan hemma. Mannen var på galej med jobbet igen. Hon somnade snällt 20.00,utmattad av bad och bus, och jag hade massor av kväll kvar bara för mig. Härligt. Julklappar skulle slås in, listor skulle skrivas, god bok skulle läsas under täcket.
20.15 ringer telefonen. Sara var pratsjuk och hade hört att jag satt själv hemma... Det tog 45 min. Slår in 2 julklappar. Då ringer svärmor. Ska jag svara?? Kan inte med att låta bli. "Hej, jag hörde precis av Sara att Fredrik inte var hemma..." 30 minuter senare lägger jag på luren och inser att mina planer om en kväll för mig själv ruinerats grundligt. Klarar bara inte av att uppskatta all denna omtanke på en och samma kväll. Kan man inte bara få lite egen tid någon gång? Då ringer min egen mor. Nä nu räcker det. Jag struntar i att svara, slår in 2 paket till och går och lägger mig ganska irriterad, utan att ens vilja läsa en rad. På torsdag ska Fredrik till Malmö. Då ska jag göra ett nytt försök att få en egen stund i huset.

/Surpuppan

Welcome

Welcome Vännen.
Utmaningen är antagen. Jag har överraskat mig själv och startat en blogg, just for you:)