Livets små saker - och stora

Det är hög tid att uppskatta de "små sakerna". Vi har ju det helt galet bra, egentligen. Hur ofta glömmer jag inte bort det? Jag har världens bästa man som tar hand om mig och Frejan på alla sätt. Jag tycker t o m fortfarande att han är snygg:) Vi bor bra, kan köpa det mesta vi vill ha, har massor av fantastiska vänner och familjer som vill väl. Snart ska vi få vara med om världens underverk igen med nästa lilla bebis. Vi är friska och tycker om varandra, pysslar med små familjeprojekt, planerar för bebisen. Kan man ha det bättre?


Igår var Frejan lycklig över små saker, att hjälpa mamma och pappa att handla och laga mat. Tvätta champinjoner och paprika, räcka potatis till skalning och sen lägga i kastrullen, duka bordet med lika många gafflar, knivar, skedar, gummiband, påsklämmor och plastburkar till alla. Hon sken som en liten sol och var så nöjd. När måltiden till slut stod på bordet åt hon enbart kokt potatis i massor "jättegott mamma".
Bygga snögubbe och bada med skum var också härligt. Sen somnar man gott när man är två och ett halvt:)


I lördags var vi i Kolbäck utanför Västerås hos Fredriks kusin. De är verkligen en skön familj
och bor sagolikt idylliskt, som i Bullerbyn, vid Mälaren. Sara bor där när hennnes hund (bebis) är inlagd på djursjukhuset i Strömsholm. Ingen vet hur mycket tid den har kvar. Den är rätt gammal och dålig, går på tunga mediciner sedan länge. Sara har precis påbörjat sin sista cellgiftskur, den som ska bromsa hennes 6 hjärntumörer. Sen är det slut på behandlingsformer för hennes del. Hon kanske klarar sig ett par år till, kanske betydligt kortare tid. Ja, hon var låg, orkeslös och eländig men hoppas på en fin vår och sommar till... Nästa år vet man ju inte hur det blir. Måtte hunden få leva ett tag till och ge henne tröst. Hon tyckte att det var kul att träffa Freja och Freja försökte leka kurragömma med henne. Det gick så där med rullatorn men var kul.


Som sagt, det är tid att ta vara på de små sakerna. Nu är det slutgnällt för min del. Livet är för kort för gnäll. Påminn mig gärna om jag skulle glömma.

Sminket rann bort...

...på väg till jobbet idag. Grät i bilen halva vägen innan jag stängde av CD:n och försökter rädda en del av make-upen. Hanna Hedlunds nya platta får mig att skvala alldeles hejdlöst. Den är fullproppad med vemodiga, vackra visor om att vara småbarnsmamma, inte längre veta vad man ska göra av "egen tid", att känna dragningskraften från småstan där man växte upp, familjerelationer, syskonkärlek... Behöver man lätta på trycket är den ett riktigt säkert kort.

Trycket ja... behövde kanske släppa ut en och annan känsla just idag. Vi har i god tid stämt av med min mor och far att de snabbt kan ta hand om Freja när det är dags att föda bebis igen. Hon stortrivs ju hos dem och är van att sova där. Inga promblem sa de då...
Igår ringde min ömma moder och sa att det skulle ju vara himla skönt att åka till Gotland i påsk, särkskilt eftersom hon ville göra vårfint i stugan innan Mattias med några kompisar ska dit över 1:a maj. OBS! Påskafton infaller exakt en vecka innan vår bebis är beräknad att dimpa ner. Sist gick vi över 1 dag. Nummer två kommer ofta lite tidigare och kommer ut snabbare, även om man så klart inte kan veta sånt säkert. "Jag kunde ju ta flyget hem snabbt om det behövs", lade hon till.
Hmmm.... vänta lite nu. Hon vill alltså städa stugan för ett gäng stökiga 25-åringar som inte märker någon skillnad i stället för att göra det självklara och stötta oss inför och under en relativt stor händelse i våra liv, där vi faktiskt inte har så många andra att be om hjälp.
När hon hör att jag tystnar kommer "fast blir du orolig får vi väl åka och städa på sportlovet i stället". Hon vänder det nämligen alltid till att jag är överkänslig, överreagerar och inte kan styra mina känslor. Uppepå det lägger hon lite skuldkänslor för att jag inte låter dem åka. Jag höll masken, sa hej då och la på.
Att min far över huvud taget låter henne ringa detta ofattbara samtal placerar honom i exakt samma fack. De har aldrig haft kolla på vilka val som är självklara när det gäller familjen.
Det värsta är att jag aldrig kommer att få dem att förstå vad som är fel i deras val.
Blir ledsen och tjuter i bilen till banala visor i stället...

Hade som tur var reservsmink i väskan:)

Vilket party

Så har man varit på riktigt hippt Aftonbladetparty. 600 personer som lyssnat på kloka föredrag, lekt körslaget med riktiga sångpedagoger och dansat till sena natten. Allt under ledning av en alldeles lysande Peter Settman och hans Baluba-gäng.
Men någonstans efter middag och underhållning, när dunkadunkan tog över så att man inte kunde prata och de sänkte ljuset ytterligare så att man inte kunde hitta någon man kände bangade den coola gravida kvinnan. Halvfulla människor kändes inte heller lika underhållande som jag tyckt ibland. Hela partykonceptet hade helt enkelt inte alls samma tjusning som jag minns. Naturen ser till att bebismagar inte dansar så mycket disco. Tack för det.

Resten av helgen var Mannen förkyld och hängig. Mamman och Frejan var ute och lekte i snön och hälsade på Mormor och Morfar + Catarina & co. Mysigt. Freja älskar att leka i snön. I lördags knatade hon upp för en brant backe gång på gång och rullade ner, full av snö, och skrattade så hon kiknade. Den tjocka mamman stod nedanför och hoppades att det skulle gå bra. Det gjorde det."Teja julla mela mamma". R är svårt i många ord men funkar i andra. Korv går t ex utmärkt att säga rätt.

Tänk om man skulle jobba lite också... Puss