Så känns det. Är fet som en flodhälst och gör oförklarliga saker mest varje dag. Har lagt 8 tusenlappar på världens bästa ställe hemma, någonstans... Tvättade min lilla sminkväska med innehåll i tvättmaskinen igår. Tampongludd på svarta kläder är inte att rekommendera. Bara att skratta åt tokerierna. Är toktäppt i näsan och låter som en idiot. Sover uselt. Har knappt några kläder som funkar på jobbet längre. Upptrappningen har börjat helt enkelt. Inom kort kommer jag att längta efter förlossningen. Eller??
Jobbar sista veckan nu. Skönt. Lite avslutningslunch + bjuda på fika på fredag. Sen är jag klar. Dags att ta det lugnt och hinna med ett och annat hemma. Det finns några påtänkta pyssel-, och bebisprojekt jag gärna hinner med innan det är dags. Plus att jag gärna vill mysa massor med Frejan innan hon blir storasyster.
Pappan kom hem från Hudik mycket gladare än när han for. Helgen hade varit bra. Sara var piggare och klarade av att bo hemma igen, gå i trappan, släppa ut hunden, köra sin handikappanpassade bil mm. De hade pratat massor, även om de svåraste sakerna. Gott. Hela familjen kan behöva en paus från kris och kaos. Och jag vill helst ha honom i närheten de närmaste veckorna.
Nu ska flodhästen simma hem...
tisdag 24 mars 2009
onsdag 18 mars 2009
Life just nu
Livet går upp... och ner... Sköna dagar med bästa Annikan avlöses av bottenlös förtvivlan.
De senaste 10 dagarna har Sara åkt in och ut på sjukhuset. Cancern verkar ha vunnit kampen och tagit över. Kroppen orkar inte längre. Benet vibrerar och pulserar okontrollerat ibland som ett resulatat av växande hjärntumöerer. Plötslig gränslös smärta i sidan visade sig vara nya metastaser på revbenen och/eller ryggkotorna. Morfinplåster verkar funka mot smärtan. Fredrik var i Hudik över helgen och kom hem helt bedrövad. Nu till helgen försöker vi åka upp alla tre, om Sara orkar ses... Ulla och Figge går på knäna så klart. Jag vet inte hur jag bäst ska ta hand om min älskling. Har aldrig sett honom så här. Blääää.
Snart kan vi inte åka upp heller för bebisen är på gång. Vår lillasyster som ingen riktigt hinner glädjas åt nu mitt i eländet. Det ska jag i alla fall göra. Mamma Anneli längtar och längtar efter sin lilla flickbebis som snart är här. Lilla vännen snart ska vi mysa massor trots att det stormar runt omkring. Storasyster ska också vara med så klart. Å Pappan får vi ta hand om allt vi kan.
That´s life just nu.
De senaste 10 dagarna har Sara åkt in och ut på sjukhuset. Cancern verkar ha vunnit kampen och tagit över. Kroppen orkar inte längre. Benet vibrerar och pulserar okontrollerat ibland som ett resulatat av växande hjärntumöerer. Plötslig gränslös smärta i sidan visade sig vara nya metastaser på revbenen och/eller ryggkotorna. Morfinplåster verkar funka mot smärtan. Fredrik var i Hudik över helgen och kom hem helt bedrövad. Nu till helgen försöker vi åka upp alla tre, om Sara orkar ses... Ulla och Figge går på knäna så klart. Jag vet inte hur jag bäst ska ta hand om min älskling. Har aldrig sett honom så här. Blääää.
Snart kan vi inte åka upp heller för bebisen är på gång. Vår lillasyster som ingen riktigt hinner glädjas åt nu mitt i eländet. Det ska jag i alla fall göra. Mamma Anneli längtar och längtar efter sin lilla flickbebis som snart är här. Lilla vännen snart ska vi mysa massor trots att det stormar runt omkring. Storasyster ska också vara med så klart. Å Pappan får vi ta hand om allt vi kan.
That´s life just nu.
tisdag 3 mars 2009
Får Pippi plats i bilen?
I går berättade jag för Freja att mammas kompis Annika kommer och hälsar på och sover över hos oss snart. Hon funderade en stund på saken och sa "Å Tommy kommer å hälsar på Teja, å Pippi också".... (Teja = Freja)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)