Måndag:
Amma, frukost, lämna på dagis.
Morgonpromenad, tvätta, städa ett badrum.
Amma, prata med Bettan, bebismys, lunch.
Räkningar, surfa, hämta posten.
Amma, sova middag med bebisen - mysigt, hämta på dagis.
Lekparken,
Laga kvällsmat, amma, läsa sagor, leka, lägga.
Amma, mysa, amma, mysa, däcka.
Tisdag:
Amma, frukost, packa matsäck till utflykt, lämna på dagis.
Morgonpromenad, tömma diskmaskinen, städa ett badrum.
Amma, prata med mamma, bebismys, lunch,
Tvätta, sortera barnkläder, ringa ett par viktiga samtal.
Amma, bebisbus, hämta på dagis.
Lekparken lääänge.
Laga kvällsmat...
Det är dagarna som går som är livet:)
tisdag 8 september 2009
måndag 7 september 2009
Gud hjälpe Stockholmsprästerna?
Vad är det med dessa Stockholmspräster? Stackars män(niskor). Snygga, stela, effektiva, opersonliga... Begravningar och barndop betas av i en rasande takt, mycket effektivt men utan minsta känsla. Inte konstigt att allt fler går ur Svenska Kyrkan. Vad hände med att vara själavårdare och medmänniska som präst??
Vi hade barndop i lördags i Bromma kyrka, en superfin gammal kyrka inbäddad i lummig sensommargrönska. Prästen ringde en vecka innan dopet och förkunnade att vi skulle infinna oss för samtal i tisdags 14.00. Två familjer till skulle döpa sina barn samtidigt, en familj kom till mötet. Det tog 20 minuter att gå igenom allt som skulle ske, bråttom var det, sen rusade den välfriserade, brunbrände, något grånade präste vidare.
På dopdagen dök han upp 5 min innan dopgudstjänsten skulle börja, kastade ur sig några snabba instruktioner och in tågade familjer och faddrar på rad. Texterna kortade han ner, allt lästes innantill, inte ett fritt, personligt ord uttalades. På 25 min var allt över inklusive 3 psalmer, 2 dikter och 3 dop. Rekord. Som tur var passade Freja på att tyst showa lite kring altaret under tiden. Det lyfte stämningen rejält. Efteråt gick han upp i rök. Vi kunde inte tacka ens om vi hade velat.
När vi begravde min farmor här om veckan var det likadant. TRÅKIGT. Tacka vet jag frikyrkans pastorer, i alla fall många av dem. Där är det riktiga människor som förkunnar guds ord på sitt eget sätt där övertygelsen inte går att ta miste på.
Som tur var hade vi himla trevligt efteråt, vår lilla skara av närmaste familjen + våra gudbarn. Vädret var ljuvligt och alla var glada och nöjda.
Vi hade barndop i lördags i Bromma kyrka, en superfin gammal kyrka inbäddad i lummig sensommargrönska. Prästen ringde en vecka innan dopet och förkunnade att vi skulle infinna oss för samtal i tisdags 14.00. Två familjer till skulle döpa sina barn samtidigt, en familj kom till mötet. Det tog 20 minuter att gå igenom allt som skulle ske, bråttom var det, sen rusade den välfriserade, brunbrände, något grånade präste vidare.
På dopdagen dök han upp 5 min innan dopgudstjänsten skulle börja, kastade ur sig några snabba instruktioner och in tågade familjer och faddrar på rad. Texterna kortade han ner, allt lästes innantill, inte ett fritt, personligt ord uttalades. På 25 min var allt över inklusive 3 psalmer, 2 dikter och 3 dop. Rekord. Som tur var passade Freja på att tyst showa lite kring altaret under tiden. Det lyfte stämningen rejält. Efteråt gick han upp i rök. Vi kunde inte tacka ens om vi hade velat.
När vi begravde min farmor här om veckan var det likadant. TRÅKIGT. Tacka vet jag frikyrkans pastorer, i alla fall många av dem. Där är det riktiga människor som förkunnar guds ord på sitt eget sätt där övertygelsen inte går att ta miste på.
Som tur var hade vi himla trevligt efteråt, vår lilla skara av närmaste familjen + våra gudbarn. Vädret var ljuvligt och alla var glada och nöjda.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)