Larvigt pyssel

Så här blev gårdagens pyssel - larver om det inte syns.

Kom ihåg att vi är nybörjare både mamman och Frejan.

Kul var det i alla fall.

Vipp

Freja har sett en hel del på "Vi på Saltkråkan" på sistone.

Igår kom följande förslag på lek: "Mamma, du får vara Vipp och jag är Saltkråkan".

Vipp å Saltkråkan
Vi på Saltkråkan

Rätt eller fel?

Själv vrålade jag ju med i Europes "It's the find of down town" rätt länge...

Shoppaholic? Jag?

Det blev inga svarta Vagabondstövlar i år, än så länge i alla fall. De fick åka tillbaka till butiken. Det blev de här bruna godingarna från Timberland i stället. Riktigt tuffa med smala jeans eller grova strumpor i. Å sköna.
Dem ska jag trampa runt i hela vintern.

Dessutom blev det ett par coola g-starjeans i en rätt ljus tvätt, ett par jeans från Massimo Dutti som är coola + supersköna samt en jeanskjol från Esprit. Jeans är mitt signum som hemmamamma å matchvikten är i princip uppnådd (borde det inte heta nednådd när man går ner??). Går att kombinera med precis allt.

Kvar på önskelistan står en riktigt grovstickad, go, rätt kort polotröja samt en jacka.

Jacka verkar vara svårast. Och dyrast. Tror att jag vill ha en längre parkasliknande modell med luva som gärna tål lite regn. Måste funka i lekparken. Kanske i canvas typ. Fast det finns många snygga korta jackor. Får leta vidare. Tips mottages tacksamt.

Om jag måste välja alla mina kläder från 3 märken, som jag har en chans att ha råd med åtminstone då och då, blir det just nu:

Esprit

G-star

Odd Molly

Hur ser din lista ut? Hunky Dory?? Allt de gör är ljuvligt men jag köper det sällan så de får ingen plats hos mig för tillfället.

Det är dagarna som går som är livet...

Måndag:
Amma, frukost, lämna på dagis.
Morgonpromenad, tvätta, städa ett badrum.
Amma, prata med Bettan, bebismys, lunch.
Räkningar, surfa, hämta posten.
Amma, sova middag med bebisen - mysigt, hämta på dagis.
Lekparken,
Laga kvällsmat, amma, läsa sagor, leka, lägga.
Amma, mysa, amma, mysa, däcka.

Tisdag:
Amma, frukost, packa matsäck till utflykt, lämna på dagis.
Morgonpromenad, tömma diskmaskinen, städa ett badrum.
Amma, prata med mamma, bebismys, lunch,
Tvätta, sortera barnkläder, ringa ett par viktiga samtal.
Amma, bebisbus, hämta på dagis.
Lekparken lääänge.
Laga kvällsmat...

Det är dagarna som går som är livet:)

Gud hjälpe Stockholmsprästerna?

Vad är det med dessa Stockholmspräster? Stackars män(niskor). Snygga, stela, effektiva, opersonliga... Begravningar och barndop betas av i en rasande takt, mycket effektivt men utan minsta känsla. Inte konstigt att allt fler går ur Svenska Kyrkan. Vad hände med att vara själavårdare och medmänniska som präst??

Vi hade barndop i lördags i Bromma kyrka, en superfin gammal kyrka inbäddad i lummig sensommargrönska. Prästen ringde en vecka innan dopet och förkunnade att vi skulle infinna oss för samtal i tisdags 14.00. Två familjer till skulle döpa sina barn samtidigt, en familj kom till mötet. Det tog 20 minuter att gå igenom allt som skulle ske, bråttom var det, sen rusade den välfriserade, brunbrände, något grånade präste vidare.

På dopdagen dök han upp 5 min innan dopgudstjänsten skulle börja, kastade ur sig några snabba instruktioner och in tågade familjer och faddrar på rad. Texterna kortade han ner, allt lästes innantill, inte ett fritt, personligt ord uttalades. På 25 min var allt över inklusive 3 psalmer, 2 dikter och 3 dop. Rekord. Som tur var passade Freja på att tyst showa lite kring altaret under tiden. Det lyfte stämningen rejält. Efteråt gick han upp i rök. Vi kunde inte tacka ens om vi hade velat.

När vi begravde min farmor här om veckan var det likadant. TRÅKIGT. Tacka vet jag frikyrkans pastorer, i alla fall många av dem. Där är det riktiga människor som förkunnar guds ord på sitt eget sätt där övertygelsen inte går att ta miste på.

Som tur var hade vi himla trevligt efteråt, vår lilla skara av närmaste familjen + våra gudbarn. Vädret var ljuvligt och alla var glada och nöjda.

Surprise

Senast jag skrev något här var den 24 mars!!! En halv evighet och en hel 4-månadersbebis sedan. Kors. Hade t o m glömt lösenordet till min dator som stått hemma hela sommaren. Som tur är har Fredrik hästminne.

Well, here I äm utan just någon lysande fundering att skriva av mig. Sitter mest och myser i köket här hemma. Semlan snusar nöjd i vagnen. Det doftar nybakat bröd från ugnen. Har tagit en morgonpromenad i solen efter dagislämning. Borde göra en massa nytta men gör nog inga storverk idag. Funderar på om enbart kalla prinskorvar kan räknas som lunch?? Borde äta något mer vettigt. Morötter kanske... Så trist att fixa lunch till bara mig.

I morgon kväll kommer Mattias och Lois (ja hon stavar så) över på kantarellpasta och rosé. Blir nice. Sen ska vi träffa mor och far i helgen för de kommer hem från Gotland i morgon. Också bra.

Freja har börjat på Solstrålarna (3-6 år) och slutat med nappar. Stor tjej nu. Hon saknar dem bara en stund när hon ska somna på kvällen men det funkar. SKÖNT. Hade ångest helt i onödan över att beröva henne livets stora tröst och tillflykt.
Semlan babblar och dreglar mest all vaken tid. Vänder från rygg till mage någon gång då och då och blir obeskrivligt förvånad när det händer.

Å där tog inspirationen helt slut. Morötter var det...

Adios

Fet och förvirrad

Så känns det. Är fet som en flodhälst och gör oförklarliga saker mest varje dag. Har lagt 8 tusenlappar på världens bästa ställe hemma, någonstans... Tvättade min lilla sminkväska med innehåll i tvättmaskinen igår. Tampongludd på svarta kläder är inte att rekommendera. Bara att skratta åt tokerierna. Är toktäppt i näsan och låter som en idiot. Sover uselt. Har knappt några kläder som funkar på jobbet längre. Upptrappningen har börjat helt enkelt. Inom kort kommer jag att längta efter förlossningen. Eller??

Jobbar sista veckan nu. Skönt. Lite avslutningslunch + bjuda på fika på fredag. Sen är jag klar. Dags att ta det lugnt och hinna med ett och annat hemma. Det finns några påtänkta pyssel-, och bebisprojekt jag gärna hinner med innan det är dags. Plus att jag gärna vill mysa massor med Frejan innan hon blir storasyster.

Pappan kom hem från Hudik mycket gladare än när han for. Helgen hade varit bra. Sara var piggare och klarade av att bo hemma igen, gå i trappan, släppa ut hunden, köra sin handikappanpassade bil mm. De hade pratat massor, även om de svåraste sakerna. Gott. Hela familjen kan behöva en paus från kris och kaos. Och jag vill helst ha honom i närheten de närmaste veckorna.

Nu ska flodhästen simma hem...

Life just nu

Livet går upp... och ner... Sköna dagar med bästa Annikan avlöses av bottenlös förtvivlan.
De senaste 10 dagarna har Sara åkt in och ut på sjukhuset. Cancern verkar ha vunnit kampen och tagit över. Kroppen orkar inte längre. Benet vibrerar och pulserar okontrollerat ibland som ett resulatat av växande hjärntumöerer. Plötslig gränslös smärta i sidan visade sig vara nya metastaser på revbenen och/eller ryggkotorna. Morfinplåster verkar funka mot smärtan. Fredrik var i Hudik över helgen och kom hem helt bedrövad. Nu till helgen försöker vi åka upp alla tre, om Sara orkar ses... Ulla och Figge går på knäna så klart. Jag vet inte hur jag bäst ska ta hand om min älskling. Har aldrig sett honom så här. Blääää.

Snart kan vi inte åka upp heller för bebisen är på gång. Vår lillasyster som ingen riktigt hinner glädjas åt nu mitt i eländet. Det ska jag i alla fall göra. Mamma Anneli längtar och längtar efter sin lilla flickbebis som snart är här. Lilla vännen snart ska vi mysa massor trots att det stormar runt omkring. Storasyster ska också vara med så klart. Å Pappan får vi ta hand om allt vi kan.

That´s life just nu.

Får Pippi plats i bilen?

I går berättade jag för Freja att mammas kompis Annika kommer och hälsar på och sover över hos oss snart. Hon funderade en stund på saken och sa "Å Tommy kommer å hälsar på Teja, å Pippi också".... (Teja = Freja)

Livets små saker - och stora

Det är hög tid att uppskatta de "små sakerna". Vi har ju det helt galet bra, egentligen. Hur ofta glömmer jag inte bort det? Jag har världens bästa man som tar hand om mig och Frejan på alla sätt. Jag tycker t o m fortfarande att han är snygg:) Vi bor bra, kan köpa det mesta vi vill ha, har massor av fantastiska vänner och familjer som vill väl. Snart ska vi få vara med om världens underverk igen med nästa lilla bebis. Vi är friska och tycker om varandra, pysslar med små familjeprojekt, planerar för bebisen. Kan man ha det bättre?


Igår var Frejan lycklig över små saker, att hjälpa mamma och pappa att handla och laga mat. Tvätta champinjoner och paprika, räcka potatis till skalning och sen lägga i kastrullen, duka bordet med lika många gafflar, knivar, skedar, gummiband, påsklämmor och plastburkar till alla. Hon sken som en liten sol och var så nöjd. När måltiden till slut stod på bordet åt hon enbart kokt potatis i massor "jättegott mamma".
Bygga snögubbe och bada med skum var också härligt. Sen somnar man gott när man är två och ett halvt:)


I lördags var vi i Kolbäck utanför Västerås hos Fredriks kusin. De är verkligen en skön familj
och bor sagolikt idylliskt, som i Bullerbyn, vid Mälaren. Sara bor där när hennnes hund (bebis) är inlagd på djursjukhuset i Strömsholm. Ingen vet hur mycket tid den har kvar. Den är rätt gammal och dålig, går på tunga mediciner sedan länge. Sara har precis påbörjat sin sista cellgiftskur, den som ska bromsa hennes 6 hjärntumörer. Sen är det slut på behandlingsformer för hennes del. Hon kanske klarar sig ett par år till, kanske betydligt kortare tid. Ja, hon var låg, orkeslös och eländig men hoppas på en fin vår och sommar till... Nästa år vet man ju inte hur det blir. Måtte hunden få leva ett tag till och ge henne tröst. Hon tyckte att det var kul att träffa Freja och Freja försökte leka kurragömma med henne. Det gick så där med rullatorn men var kul.


Som sagt, det är tid att ta vara på de små sakerna. Nu är det slutgnällt för min del. Livet är för kort för gnäll. Påminn mig gärna om jag skulle glömma.

Sminket rann bort...

...på väg till jobbet idag. Grät i bilen halva vägen innan jag stängde av CD:n och försökter rädda en del av make-upen. Hanna Hedlunds nya platta får mig att skvala alldeles hejdlöst. Den är fullproppad med vemodiga, vackra visor om att vara småbarnsmamma, inte längre veta vad man ska göra av "egen tid", att känna dragningskraften från småstan där man växte upp, familjerelationer, syskonkärlek... Behöver man lätta på trycket är den ett riktigt säkert kort.

Trycket ja... behövde kanske släppa ut en och annan känsla just idag. Vi har i god tid stämt av med min mor och far att de snabbt kan ta hand om Freja när det är dags att föda bebis igen. Hon stortrivs ju hos dem och är van att sova där. Inga promblem sa de då...
Igår ringde min ömma moder och sa att det skulle ju vara himla skönt att åka till Gotland i påsk, särkskilt eftersom hon ville göra vårfint i stugan innan Mattias med några kompisar ska dit över 1:a maj. OBS! Påskafton infaller exakt en vecka innan vår bebis är beräknad att dimpa ner. Sist gick vi över 1 dag. Nummer två kommer ofta lite tidigare och kommer ut snabbare, även om man så klart inte kan veta sånt säkert. "Jag kunde ju ta flyget hem snabbt om det behövs", lade hon till.
Hmmm.... vänta lite nu. Hon vill alltså städa stugan för ett gäng stökiga 25-åringar som inte märker någon skillnad i stället för att göra det självklara och stötta oss inför och under en relativt stor händelse i våra liv, där vi faktiskt inte har så många andra att be om hjälp.
När hon hör att jag tystnar kommer "fast blir du orolig får vi väl åka och städa på sportlovet i stället". Hon vänder det nämligen alltid till att jag är överkänslig, överreagerar och inte kan styra mina känslor. Uppepå det lägger hon lite skuldkänslor för att jag inte låter dem åka. Jag höll masken, sa hej då och la på.
Att min far över huvud taget låter henne ringa detta ofattbara samtal placerar honom i exakt samma fack. De har aldrig haft kolla på vilka val som är självklara när det gäller familjen.
Det värsta är att jag aldrig kommer att få dem att förstå vad som är fel i deras val.
Blir ledsen och tjuter i bilen till banala visor i stället...

Hade som tur var reservsmink i väskan:)

Vilket party

Så har man varit på riktigt hippt Aftonbladetparty. 600 personer som lyssnat på kloka föredrag, lekt körslaget med riktiga sångpedagoger och dansat till sena natten. Allt under ledning av en alldeles lysande Peter Settman och hans Baluba-gäng.
Men någonstans efter middag och underhållning, när dunkadunkan tog över så att man inte kunde prata och de sänkte ljuset ytterligare så att man inte kunde hitta någon man kände bangade den coola gravida kvinnan. Halvfulla människor kändes inte heller lika underhållande som jag tyckt ibland. Hela partykonceptet hade helt enkelt inte alls samma tjusning som jag minns. Naturen ser till att bebismagar inte dansar så mycket disco. Tack för det.

Resten av helgen var Mannen förkyld och hängig. Mamman och Frejan var ute och lekte i snön och hälsade på Mormor och Morfar + Catarina & co. Mysigt. Freja älskar att leka i snön. I lördags knatade hon upp för en brant backe gång på gång och rullade ner, full av snö, och skrattade så hon kiknade. Den tjocka mamman stod nedanför och hoppades att det skulle gå bra. Det gjorde det."Teja julla mela mamma". R är svårt i många ord men funkar i andra. Korv går t ex utmärkt att säga rätt.

Tänk om man skulle jobba lite också... Puss

Solomys

Så har Mannen åkt på några dagars resa. Jobb kombinerat med besök hos Syster i Hudik. Då får man passa på. Passa på att skämma bort lilltjejen och mysa extra mycket. Passa på att bjuda hem Jenny på tjejsnack ikväll. Passa på att smyga runt i huset innan läggdags och pyssla lite till favoritmusiken. Passa på att läsa en skvallertidning eller bok i sängen. Passa på att längta lite efter Mannen och tänka på hur fin han är. Passa på att först tänka ut allt man vill passa på att göra. 90% bli inte av men det är helt OK;)

Annars undrar jag förtvivlat vad man tar på sig på det coola aftonbladetpartyt med 700 personer på fredag. Magen är stor. Andra kroppsdelar är också stora. Å jag vägrar köpa något dyrt mammafestplagg för en kväll. I inbjudan står det "kom som du är". Har gjort lite research och det verkar vara extremt blandad klädse. Men lite hipp vill man ju ändå försöka vara bland alla dessa mediemänniskor. Suck. Känns kört.

Vänta lite....

...nu går det för fort här. Jag hinner inte med. Jobba, jobba, hämta på dagis, laga mat, tvätta, leka, läsa saga, natta, planera morgondagen, stryka, packa, 10 minuter i soffan, läggdags, kan inte somna, tankarna snurrar, gravidkramp i benen mitt i natten, upp och gå, vakna trött, jobba, jobba.... Pust.

Ska det vara så här? När man nästan är höggravid och helst bara vill fika och ligga på soffan och prata i telefon med sina vänner och mysa med sin familj. Kanske boa lite också, plocka fram bebiskläder, städa ur köksskåpen, byta gardiner, fundera på fina bebisnamn... Det vill jag göra.

Som tur är kommer snart en nästan oplanerad helg. Har bestämt oss för att inte åka till stugan utan vara hemma och ta det lugnt. Gott. Ska äta långa frukostar, leka massor med Freja Bus och pussa på Mannen som skrapar rutorna på bilen åt mig varje morgon och smyger ner godis i min handväska:) Kan det vara kärlek? Det måste vara det man ska ägna sin tid åt. Att låta saker ta sin tid, släppa kontroll- och duktighetsbehovet och bara vara. Å andra sidan kommer jag ha en hel del tid för det när bebisen har kommit. Då kommer jag säkert att sakna lite tempo, fart, fläkt och glamour i mitt liv. Vilka lyxproblem!

Rearus

Vilken högtidsdag. Rea på Polarn o Pyret. Å vilket sammanträffande att man jobbar ovanpå en galleria:) Perfekt. Jag och magen trängdes med barnvagnar, mammor och andra magar. 1 pappa såg jag också. Han var av den jobbiga sorten. "Vad tror du om den här älskling, den borde passa Vera till sommaren", skanderade han högljutt. Tack och lov att jag får sköta inköp av barnkläder själv i vår familj, även om det händer att Fredrik har fyndat något till Freja.

Men nu var det ju inte Freja som fick mest idag. Bara en pyjamas. Nej det var lillasyster som fick ljuvliga små "hem från BB-kläder", gosig filt, sommarfina omlottebodys, byxor och liten tuff mössa... Det måste vara något av det mysigaste som finns att shoppa mjuka, goa flickkläder till den lilla som ska komma till oss snart. Man blir glad hela dagen, minst.

Det enda som stör mig en aning idag är att jag längtar efter en hjärtevän och syster som jag inte sett på galet länge. Skandal. Undrar just om man kan lura henne till Stockholm någon helg i februari eller så??? Puss

Back on track...

Så var det vardag igen. Jobb och dagis för hela slanten. Inte helt fel trots allt. Vi har ju varit lediga läääänge och haft det himla skönt.

Julen var flängig. Vill aldrig ha det så igen. Nästa år, med ny bebis vill jag sitta still och ta det lugnt med vår lilla familj. I år började vi med ett par dagar Ekengrensjul hos oss och hos Mor och Far. Johan & Co kom upp från Onsala och vi hade supermysiga dagar med barnen om än intensiva. Tomten var en given succé och paket öppnades i långa banor. Freja lös som en liten sol. På kvällen lekte mormor/farmor Inga kurragömma med barnbarnen och lyckan var fullständig.

På juldagen drog vi till Hudik för en andra julomgång. Rätt lugnt och lite förkylt. Hann med en skogstur med pulka och fika allihop, delade ut julklappar igen och hade det rätt gott. Hade egen övernattningslägenhet - lyx!

Till slut, efter alla familjebestyr landade vi i snövallarnas och isarnas land - Dalarna. En underbar vintervecka med mycket bus i snön, fika med vänner, kortspel på kvällarna, pussel, memory och bokläsning. Balsam för själen heter det visst. Freja åkte skidor för första gången. "Jättejolit Mamma!" Fast det var läskigt när det lutade lite. "Halt mamma, halt. Inte jolit."

När temperaturen sjönk från minus 12 till minus 24 efter en vecka packade vi och drog hem. Trodde vi... Bilen ville inte starta i kylan. Halva byn involverades under några isiga timmar kring vår bil. Till slut gick det. Sen skulle igenfrusna lås låsas och frusna dörrar fås på plats med kofot innan vi kunde lämna lugnet för stan. På vägen gick vår lyxiga förarstol i bilen sönder och en "parkeringsskada" upptäcktes. Nu är det dags att plåstra om vår bil ett tag. Särskilt eftersom vi nog vill sälja den snart.

Slutet gott, allting gott. Nu är vi tillbaka i civilisationen, lillasyster sparkar för fullt, mamman blir tjockare alldeles för fort, pappan har shoppat snygga kläder på rean och Freja kan själv - allting faktiskt... Ve den som försöker hjälpa till.