Vänta lite....

...nu går det för fort här. Jag hinner inte med. Jobba, jobba, hämta på dagis, laga mat, tvätta, leka, läsa saga, natta, planera morgondagen, stryka, packa, 10 minuter i soffan, läggdags, kan inte somna, tankarna snurrar, gravidkramp i benen mitt i natten, upp och gå, vakna trött, jobba, jobba.... Pust.

Ska det vara så här? När man nästan är höggravid och helst bara vill fika och ligga på soffan och prata i telefon med sina vänner och mysa med sin familj. Kanske boa lite också, plocka fram bebiskläder, städa ur köksskåpen, byta gardiner, fundera på fina bebisnamn... Det vill jag göra.

Som tur är kommer snart en nästan oplanerad helg. Har bestämt oss för att inte åka till stugan utan vara hemma och ta det lugnt. Gott. Ska äta långa frukostar, leka massor med Freja Bus och pussa på Mannen som skrapar rutorna på bilen åt mig varje morgon och smyger ner godis i min handväska:) Kan det vara kärlek? Det måste vara det man ska ägna sin tid åt. Att låta saker ta sin tid, släppa kontroll- och duktighetsbehovet och bara vara. Å andra sidan kommer jag ha en hel del tid för det när bebisen har kommit. Då kommer jag säkert att sakna lite tempo, fart, fläkt och glamour i mitt liv. Vilka lyxproblem!