...på väg till jobbet idag. Grät i bilen halva vägen innan jag stängde av CD:n och försökter rädda en del av make-upen. Hanna Hedlunds nya platta får mig att skvala alldeles hejdlöst. Den är fullproppad med vemodiga, vackra visor om att vara småbarnsmamma, inte längre veta vad man ska göra av "egen tid", att känna dragningskraften från småstan där man växte upp, familjerelationer, syskonkärlek... Behöver man lätta på trycket är den ett riktigt säkert kort.
Trycket ja... behövde kanske släppa ut en och annan känsla just idag. Vi har i god tid stämt av med min mor och far att de snabbt kan ta hand om Freja när det är dags att föda bebis igen. Hon stortrivs ju hos dem och är van att sova där. Inga promblem sa de då...
Igår ringde min ömma moder och sa att det skulle ju vara himla skönt att åka till Gotland i påsk, särkskilt eftersom hon ville göra vårfint i stugan innan Mattias med några kompisar ska dit över 1:a maj. OBS! Påskafton infaller exakt en vecka innan vår bebis är beräknad att dimpa ner. Sist gick vi över 1 dag. Nummer två kommer ofta lite tidigare och kommer ut snabbare, även om man så klart inte kan veta sånt säkert. "Jag kunde ju ta flyget hem snabbt om det behövs", lade hon till.
Hmmm.... vänta lite nu. Hon vill alltså städa stugan för ett gäng stökiga 25-åringar som inte märker någon skillnad i stället för att göra det självklara och stötta oss inför och under en relativt stor händelse i våra liv, där vi faktiskt inte har så många andra att be om hjälp.
När hon hör att jag tystnar kommer "fast blir du orolig får vi väl åka och städa på sportlovet i stället". Hon vänder det nämligen alltid till att jag är överkänslig, överreagerar och inte kan styra mina känslor. Uppepå det lägger hon lite skuldkänslor för att jag inte låter dem åka. Jag höll masken, sa hej då och la på.
Att min far över huvud taget låter henne ringa detta ofattbara samtal placerar honom i exakt samma fack. De har aldrig haft kolla på vilka val som är självklara när det gäller familjen.
Det värsta är att jag aldrig kommer att få dem att förstå vad som är fel i deras val.
Blir ledsen och tjuter i bilen till banala visor i stället...
Hade som tur var reservsmink i väskan:)
onsdag 4 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Finns det ngn som hela tiden måste ha en flyktväg??
Finns det ngn som är väldigt mycket rädd att tappa makten?
Men om Fredrik tar Freja så kan jag följa med till förlossningen :)
Blir bra?
1000 kramar med massa moderskärlek i.
Skicka en kommentar